Hem
Grotta
...Enda gick närmare öppningen. Alla hade de varnat henne och sagt att ingen kom levande ut därifrån.. - pha! det är ju bara för att ingen levande fegis har vågat sej in, tänkte hon. Gruset knastrade under hennes fötter och hon kände på den kalla klippväggen. Dagsljuset räckte inte långt in, men det skrämde inte Enda. Hon gick rakt ner mot mörkret utan att blinka. - Hallå!! kom fram nu grymligheten! få se hur stor och farlig du är! Det susade i träden långt där bakom henne, en kylig vindpust letade sig in i grottan... Men förutom vindens viskningar var där tyst som i graven. Hon fortsatte trotsigt nedför de vindlande gångarna mot bergets botten. ...

Enda var aldrig ängslig. Men här nere i det eviga mörkret tycktes hon bortom både tid och rum. Småfåglarna och våren där utanför tycktes så oändligt långt borta. Som om det vore "Den sista våren" och hon aldrig skulle få se solen mer...
Skapad av Webbia